Första mötet

Fantastiskt, Otroligt, Ofattbart men framförallt OVERKLIGT!

Vi var i god tid till SWS i morse. Då det finns Coffee House´s i varenda gathörn så slank det ner en kopp innan vi gick till SWS kontor.

Där inne satt ett annat par som log och hälsade vänligt men jag minns inte vad vi svarade. Säkert nåt på svenska då vi kände oss väldigt förvirrade. Lokalen var ganska sliten men febril aktivitet rådde. Efter en kort väntan följde vi ms Park (socialsekreteraren) till en väntande bil som efter en halvtimme var framme vid en liten portuppgång. Här måste det vara!!??

Vi har varit ofrivilligt barnlösa i ca 12 år och total tid för adoption har varit ca 6 år. Det har varit en väldigt lång resa fylld med pappersskyfflande, motgångar och förtvivlade vansinnesutbrott på allt som ska göras. Att stå utanför den där turkosa lägenhetsdörren och veta att vår son David finns på andra sidan var svårt att greppa. Det kändes som om vi drömde. Inte konstigt att pulsen rusade när ms Park knackade på.

Vi har en del foton på fosterföräldrarna och David sedan tidigare. Flera av bilderna finns inramade i vårt trapphus och varje gång jag gått ner för trappan de senaste månaderna har jag vinkat och ibland stannat för att bara titta på David och fosterföräldrarna. Det har blivit många vinkningar och leenden kan jag säga. Deras ansikten är liksom inpräntade i min hjärna. De är ju inte vilka som helst för oss.

Fosterpappan öppnade och bakom honom står fostermamman med David i famnen. Kan nog bäst beskrivas som om Zlatan eller någon annan kändis plötsligt öppnar en dörr. Men, det är ju ni......... Helt fantastiskt, otroligt, ofattbart men framförallt OVERKLIGT!

Vi blev vänligt välkomnade in i den lilla och ganska anspråkslösa lägenheten. Slitet (med svenska mått) men det var en skön atmosfär. Vi gick in i ett litet tv-/lekrum där Pororo visades på TV´n och Davids leksaker låg utspridda. Vi satt på golvet och lekte, pratade, skrattade och försökte förstå vad som hände. Tyvärr kunde fostermamman ingen engelska överhuvud taget, fosterpappan kunde några ord och ms Park hade också väldigt begränsade kunskaper i engelska. Det var därför svårt att få svar på allt vi ville veta men det ger sig så småningom. Att han gillade Pororo var helt klart! Ms Park sa att vi kanske skulle köpa några Pororofilmer till flygresan hem. Vad menar hon? Ska denna fantastiska lilla kille följa med oss hem!!?? Helt fantastiskt, otroligt, ofattbart men framförallt OVERKLIGT!

Vi fick berättat för oss i bilen att David är blyg för nya människor. Den informationen underlättade då vi kunde gå försiktigt fram. Det sista vi vill är att han blir rädd för oss. Ett annat par som för ett år sedan adopterade från Sydkorea skrev på sin blogg att deras lilla kille blev fascinerad över deras kamera. Det kom jag ihåg så jag plockade fram kameran och sträckte fram den till David. Knappar att trycka på och en lampa som blinkar funkade utmärkt som isbrytare. Efter några försök satt David hos Jenny i säkert 20-30 sekunder vilket upplevdes som en evighet av tid. Efter ytterligare några försök satt han hos oss båda. Inte så länge men ändå...

Efter ca en timme kom det vi inte ville höra, "time to go".

Det känns som att vi fick ett jättebra första möte med David. Han skrattade och lekte tillsammans med oss. Till och med satt i våra knän. I och för sig satt fosterföräldrarna några decimeter ifrån hela tiden men han är i alla fall inte rädd för oss. Det var ändå målet för mötet. Han tydde sig lika mycket till fostermamman som till fosterpappan vilket visar på att båda måste ha varit delaktiga i omvårdnaden. Vi kunde väldigt tydligt se att David haft det mycket bra tillsammans med sina fosterföräldrar. Han verkar vara väldigt glad och tillfreds med tillvaron. Det känns otroligt bra.

Vi ska faktiskt få träffa David en gång till innan domstolen på fredag. Onsdag kl 13 är nästa gång hela familjen Södergren är samlade.

Helt fantastiskt, otroligt, ofattbart men framförallt OVERKLIGT!

Ps. Vi förstår att det säkert finns en önskan om att se bilder på David men då detta är en öppen sida och vi inte vet hur SWS/Domstolen ställer sig till att vi publicerar bilder på David så väljer vi att inte göra det. Men vi lovar att det finns bilder att visa från första mötet! Dem visar vi när vi kommer hem.