Framme i Seoul

Nu har vi äntligen kommit fram.

Allt (nästan) har gått så bra som man kan förvänta sig. Det enda strulet var när vi kommit in i Korea och knappt visste hur vi skulle ta oss till boendet. När vi väl löst det så insåg vi att vi egentligen inte ens kommit överens med hyresvärden om att träffas. Enda kontakten med Ally (hyresvärden) är via mail. Var får vi tag på WIFI??!! Det ska ju finnas överallt. På flygplatsen meddelade vi Ally att vi var på väg med buss men det "råkade" bli taxi i stället. Någon busshållplats där vi skulle landat med bussen hittade vi inte vid huset. Det visade sig att vi var på "fel" sida huset. I lobbyn på ett närliggande hotell fick vi uppkoppling och kunde då se två mail från Ally. Ett där hon skrev att vi ses vid busshållplatsen och ett skickat lite senare där det stod att hon nu väntat i över en timme utan att hon sett oss men att hon väntade i lägenheten. Där fick vi kontakt. Ett problem mindre. Skönt!

Lägenheten är i storlek som ett normalt hotellrum. Nytt och fräscht men det kan bli problem om vi ska spela tennis nån kväll. Toaletten har fler knappar än en modern bil. Till slut hittade vi var man spolar i alla fall. Känns som den viktigaste funktionen. Undrar vad de andra knapparna är till för? Vi får säkert tråkigt nån dag så ska vi undersöka det. Återkommer i den frågan. En sak hittar vi inte och det är strykjärn. Det måste vi köpa innan domstolen på fredag.

Några reflektioner efter 6 timmar är:

- Taxichauffören verkade inte kunna köra bil. Gasa, släppa gasen, gasa, släppa gasen osv. Varför inte hålla jämn fart? Heldragna linjer är något han försökte placera mitt under bilen. När den heldragna linjen markerade att det kommer ett vägräcke eller något annat svårforcerat hinder som delar körbanorna åt löste han det med en snabb och distinkt rattrörelse. Inte helt uppskattat av medtrafikanterna i filen bredvid.  Tror inte koreanska bilar är utrustade med blinkers. Det var inget som användes i alla fall. 

- Varmt och regnfritt men vi såg endast en motorcykel på en hel timme. Konstigt.

- Polisen kör med blåljus (rött och blått är det här) påslagna hela tiden. De verkar inte ha ett dugg bråttom. Men det är klart, vem skulle inte köra med ljusen påslagna om man hade chansen?

- Det är väldigt rent på gatorna trots ganska mycket folk.

- Hyndai och Kia är de två dominerande bilmärkena på Seouls gator. Undrar varför? Den lokala bilhandlaren har väl kört nån kampanj kanske?

Nu är klockan ca 14 och vi har landat lite. Sömn och mat står närmast på agendan. Vi sa just till varandra att vi är ganska trötta. Då kom vi helt plötsligt på att i morgon ska vi träffa David. Det hade vi nästan glömt bort i all stress att försöka hitta och få tillgång till lägenheten.

I morgon bitti åker vi till SWS och sedan tillsammans med en socialsekreterare till fosterhemmet där fostermamman och David väntar på oss. Ganska nervösa, men mest för att hitta till SWS. Ally har översatt adressen till koreanska så vi tar en taxi för att inte virra bort oss i tunnelbanan. Vi kommer att lösa tunnelbanan framöver men just nu sker allt på en gång känns det som.

/ J & N