Domstolsbesök

Nu är det inte långt ifrån att vi blir som Charles Ingvar Jönsson (Jönssonligan) och lägger en sko i famnen och säger "Liiiillllaa Nisse!"

Vilken dag! Vilken pärs! Vi är helt slut!

I går kväll inser Jenny att hon inte har med sig nån klänning som hon trivs i. Någon passande överdel finns heller inte i packningen. Blått mot svart går ju inte. Det slutade med ett par snygga svarta byxor, en fin vit blus och en riktigt snygg svart kavaj till det. Topp! Själv hade jag packat ner en 8 år gammal kostym där byxorna inte riktigt passar. Varför!!?? Jag såg igår att byxorna dessutom hade spruckit lite i sömmen. När Jenny tittade närmare på skadan så visade det sig att det inte var frågan om ett litet hål utan hålet var mer av typen "man kan kast in hatten"! Som tur är hade jag med ett par svarta kostymbyxor också. Kostymoutfiten förvandlades till byxa-kavajoutfit. Det får duga, nu åker vi!

På SWS satt ytterligare ett tiotal andra finklädda par som uppenbarligen skulle till domstolen idag. Vi åkte tillsammans med tre andra par i samma minibuss. Det var två par från Kanada och ett par från USA. Det visade sig senare att vi fyra par var en grupp som skulle träffa samma domare. Efter ca tio minuter var vi framme vid domstolen.

Den där svensk - koreanska tolken som vi trodde att vi skulle få med oss in i mötet lyste med sin frånvaro. Snart stod det klart att det blir till att köra mötet på engelska. Ett moment till att hantera.

Allvaret kom liksom över oss när vi satt där utanför dörren till domstolssalen. På andra sidan den ganska maffiga dörren i trä sitter en person som ensam avgör huruvida vi åker hem med eller utan David. Hoppas han har en bra dag idag. Det är nu det gäller! Inte konstigt att vi var ganska fåordiga medan vi väntade. Som tur var började vi språka med ett av de kanadensiska paren vilket gjorde väntan något mindre nervös. 

Vi var sist ut av de fyra par som väntade. Varje möte tog ca 10 minuter. De kom ut en efter en och sa, "piece of cake", "easy questions", "don´t worry", "you´ll be fine", "It´s the nice one!" (det finns mer eller mindre snälla domare). Ja, det kändes ju bra. Då ska det väl inte vara nåt problem då......?

Plötsligt pekar en kille på oss och säger "come, come". Nu är det visst vår tur.

I stort sett alla frågor var hämtade ur vår hemutredning som socialen i Sundsvall sammanställt. Första frågan handlade om att jag seglar och har representerat Sverige i ett nordiskt mästerskap för juniorer. Han verkade imponerad. Nu ligger vi bra till! Sen undrade han om bankrånet jag var med om 2009 och om jag har kvar några sviter från det. Det här blir ju enkelt tänkte jag.

Sen kom dräparn! Vad vet ni om Korea innan ni kom hit? Faan! Vi vet ju praktiskt taget ingenting om Korea. Jag fick ur mig "Olympic games 1988". Jag ser hur tolken väntar på att jag ska berätta mer om vad vi vet om Korea. Snart inser hon att det var punkt där och översätter min mening för domaren. Game over!

Jenny fick några frågor kring att hon tagit hand om sina systrar under uppväxten när mamma jobbade och pappa var ute och spelade musik. Vi fick känslan av att domaren nästan upplevde det som att Jennys föräldrar var frånvarande och la ansvaret för systrarna på Jenny, vilket är helt fel. Det handlade om nån/några timmar när de var själva med Jenny som ansvarig. Hur som helst så verkade domaren tycka att Jenny därmed hade vana av barn. Det var ju sisådär 25-30 år sedan hon tog hand om sina systrar. De klarar både att äta själva och gå på toaletten utan hjälp sedan ganska många år tillbaka. Hur som helst verkade det som att det var positivt att Jenny var van vid barn. Tänk om han bara visste vad Jenny är fantastisk med barn även på senare tid!

När han frågade om vi träffat David sken vi upp och lät nog lite som Piff och Puff. Domaren log. Bra! Vi kanske har slätat över våra begränsade koreakunskaper nu.

Sen kom nästa fråga som handlade om att David kommer att se annorlunda ut och hur vi ska hantera det. Hur ska man förklara det mycket kortfattat på engelska? Vi gjorde vårt allra bästa och tyckte inte att vi sa något fel. När detta översattes nickade domaren medhållande och med ett leende till en början för att sen svänga till en mycket mer allvarlig blick och han såg allt annat än medhållande ut. What!

Faktiskt vid flera tillfällen såg han nöjd ut till en början för att sen inte alls se särskilt nöjd ut. Han såg faktiskt ofta mycket tveksam ut till våra svar. Det fullständigt knöt sig i magen allt eftersom mötet pågick. Domaren ska ju se glad ut, lägga huvudet på sned och bli rörd över vår nya familj! Vad är det som händer!!??

De andra paren berättade att de fått en positiv hint typ "grattis till er nya familj", "ni kommer att bli en fin familj" osv av domaren innan de skiljdes åt.

Vi fick ingen som helst hint. Det hela avslutades med frågan om vi har för avsikt att åka hem med eller utan David. Vad säger karln!!?? Vi svarade att vi har för avsikt att åka hem med David. Det bör tilläggas här att domaren före oss träffat tre par från USA och Kanada. De åker alltid hem efter domstolsförhandlingen för att återvända till överlämnandet. Det har nåt med avsaknad av föräldraförsäkring att göra. Det blir helt enkelt för dyrt för dem att vara på plats under tiden domen vinner laga kraft. Frågan kan alltså ha varit mer av nyfiken karaktär då han inte hade koll på Sveriges rutiner efter att ha mött de tre första paren. Eller inte!! Klumpen i magen är i detta läge inte rolig.

Han frågade även när vi tänkt att åka hem. Vi sa att vi hyrt lägenheten till den 24 november. Detta är vad som bedöms vara den kortaste tid vi får vara i Seoul varpå vi inte bokade lägenheten längre än så. Vi är dock helt inställda på att vara kvar längre och har för avsikt att boka ett nytt boende den sista tiden. Det sa vi inget om då vi förhoppningsvis kan snabba upp administrationen så överlämnandet kan ske något tidigare.

Om det nu blir något överlämnande.

Nu är vi helt slut och orkar inte ens gå ut och äta. Planen var ett litet firande med god mat och dryck men ingen av oss känner för något firande ikväll.

Vi har under eftermiddagen i alla fall köpt en Pororokamera till David som han ska få på onsdag.

Undrar om den leksakskameran får se Sverige?