Givetvis gick det lite för lätt igår. Han vaknade strax före kl 22 efter att ha sovit 2,5 timmar. Ganska ledsen faktiskt. Inte så att han gallskrek utan han grät ganska tyst. Vi tror att detta var ett ögonblick han saknade fostermamman. Det lät så på gråten. Det var en stor dag även för David i går. Minen han visar när han vaknar, sätter sig upp och ser oss två filurer stå böjd över honom är obeskrivbar. Inte en min av förskräckelse utan mer av kraftig förvåning. Håret stod rakt upp, de stora svarta ögonen helt uppspärrade och munnen som ingången till en fågelholk. Till och med nappen ramlade ut. Svårt att hålla sig för skratt.
Sen var han igång några timmar. Större delen av första halvlek gick åt till brottningsmatch med Jenny som var mycket motiverad och målinriktad på att det var sängdags för David. Då Jenny klår mig på att ta hand om ett barn alla dagar i veckan höll jag mig på avstånd och småskrattade när Jenny vid flera tillfällen säger till David "ska vi se vem som ger sig först?".
Andra halvlek ägnades åt att i det tysta ligga i sängen och skruva på sig. Har aldrig mött ett barn som skruvar sig så mycket i sängen när han ska sova. Ett tag var han in i förvaringsfacket i huvudändan av sängen. Jenny fick utstå flertalet sparkar och slag i ansiktet varav en spark gör att hon tycker det var tur att den inte tog i ögat utan i pannbenet i stället.
Kl 02.20 lägger han sig på rygg och tvärslocknar. Sen rör han sig inte en millimeter på flera timmar. Vi var tvungna att kolla så han verkligen levde.
Alla säger att småbarn ska upp så tidigt på morgonen. David var sist ur sängen i morse. Strax före kl 11 behagade sig herrn att sätta sig upp i sängen. Tror vi måste justera sovtiderna lite. Inte vara vaken på nätterna. Det blir som det blir när vi är här men vi bör nog redan nu börja jobba mot ett gemensamt mål på sovtider.
Dagen har vi ägnat åt att vara ute. Vi köpte en bärsele i Sverige som vi delvis hoppades att han skulle få plats i samt att han skulle vilja sitta i den. Det funkade på båda avdelningarna. Han satt hur bra som helst och dessutom stortrivdes med att sitta framåtvänd på våra magar.
Jenny är starkast av oss två så hon bar David. Jag kameran. |
Gatlyse efter promenadstråket i Namsan Park |
Spännande med vattenfall |
För att se om vi kan få till sovrutinerna fick han vara uppe till 20.30. Det syntes på honom att energin började ge vika vid 20-snåret och om vi förstått fosterföräldrarna rätt så brukar han sova vid 21-tiden. Det verkade stämma ganska bra när vi tittade på aktivitetsnivån också.
Det var idag min tur för nattning. Efter en halv vällingflaska ger han mig flaskan, sätter sig upp, vrider sig 180 grader och duns. Tvärslocknar. Det är som på film! Jag väntar ett par minuter och lägger honom sedan till rätta. Hur svårt ska det vara?
Vi får se om han är vaken flera timmar i natt också. I morgon bitti har vi tänkt att väcka honom tidigare för att se om det hjälper. En 1,5-åring ska väl inte sova till 11? Det är 15-åringar som gör det. Men å andra sidan går inte småbarn och lägger sig kl 21 heller?
Vi får skruva och prova oss fram allt eftersom dagarna går. Lagom till torsdag är antagligen det mesta på plats. Sen är vi på resande fot i ett dygn och allt slås omkull.
Gör om gör rätt!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar