Livet i Bubblan

Det känns verkligen som att vi lever i en bubbla, här i Seoul. Då vi är i stan under så lång tid blir det en form av vardag även här. Skillnaden är att vi är väldigt långt ifrån normala rutiner. Förutom ett inslag av träning så är nog allt annorlunda.


Jenny på väg mot Seoul Tower

Jenny rycker ifrån mig

Många trappsteg blir det.....

På väg ner från Seoul Tower.

Hälften är asfalterad och andra halvan gummerad för dämpning

Det är väldigt ofattbart och ogripbart. Vad gör vi här egentligen? Vad skulle vi till Seoul att göra? Är inte OS över nu? Just ja, vi skulle adoptera ett barn. Det är nog den där lilla killen vi träffat vid några korta ögonblick. Det går så långt mellan gångerna vi träffar David att det nästan känns som en dröm ibland. En bubbla.





Det är en sak när man bokar en resa till en stad man verkligen vill se och upptäcka. Då ser man fram emot att upptäcka stan. Så är inte fallet nu. Vi är egentligen i Seoul av en enda andledning. Att adoptera ett barn. Visst är det häftigt att se en av världens största städer men det finns säkert 20 städer i världen vi hellre skulle åkt till om vi fick välja själva. Vi skulle heller inte valt att stanna i 4,5 veckor. Normalt gör man en storstadsresa på en långweekend eller max en vecka. Då är det nog fortfarande spännande när man åker hem.

Det hade varit väldigt annorlunda om vi fick spendera dagarna med David för att lära känna honom och svetsa ihop familjen för framtiden. Då hade det verkligen känts meningsfullt med tiden i Seoul. Det är ju av den anledningen vi är i Seoul. Den enda anledningen. Nu känns det mer som att David svischar förbi oss ibland. Väldigt korta möten och sen tillbaka i Bubblan. Den mesta av tiden går åt till att åka omkring och se olika delar av Seoul med en blaskig kopp kaffe i handen. Det var jättespännande i början. Men nu..........Visst är det vissa skillnader mellan områdena men i ärlighetens namn märker vi ingen jättestor skillnad. Annan typ av butiker och mer eller mindre mycket människor. Vi känner oss lite som en guldfisk i en skål. Undrar hur det ser ut på andra sidan skålen? Jaha, lika här. Då simmar jag tillbaka för att se om nåt förändrats. Nähä, inte det.................. Undrar om det blir nån mat snart?

Apropå mat. Givetvis är det spännande att få uppleva en annan matkultur. Vi gillar båda att prova nya maträtter. Det har vi även gjort här. Vi tycker att den koreanska maten är helt ok men den är absolut ingen smaksensation. Förvånansvärt smaklös faktiskt. Det mesta vi beställt tycker vi är ganska smaklöst. Till och med bakverken är smaklösa. Man kan urskilja en viss äppelsmak från äppelkakan men då får man koncentrera sig. Endera smakar det inte så mycket alls eller så är det så starkt att det inte går att äta. Det hände en gång att vi inte kunde ta mer än fyra tuggor innan vi fick äta upp riset och gå därifrån. Jag skojar inte när jag säger att det var så tänderna lossnade. Det smakade fortfarande ingenting mer än att det var som att få kaustiksoda i munnen.

En maträtt har vi inte provat. De tar en levande bläckfisk, klipper av armarna i munsbitar som sedan läggs i en hög på en djuptallrik. Dessa bitar slingrar sig fortfarande när de stoppas i munnen. Sushi i all ära men där går vår gräns vad gäller att prova nya maträtter.


Får det vara en ål kanske?

Streetfood i Dongdaemun

Shoppingen då? Ja, i klädväg finns hur mycket som helst. Det finns stora och små klädbutiker överallt. Alltifrån stora shoppingcentra till klädmarknader både utomhus och under mark. Kläder från golv till tak. Vi har dock inte handlat så mycket. Prislappen är ungefär som hemma. Ingen stor skillnad i alla fall. Visst kan vi ibland hitta kläder med en låg prislapp på men kvalitén bedöms också som låg. Billigt är det alltså inte. Man får det man betalar för. Sen är det en lite annorlunda stil i Korea jämfört med hemma vilket gör det svårt att hitta kläder som skulle funka bra hemma. Till skillnad från mig är inte koreanerna bredast på mitten så det är svårt att hitta nåt som passar. Jenny har dock gjort ett kap på en dunjacka av märket Marmot. Den bedömer vi att hon fick för ca 1/3-del av priset i Sverige. Min jacka fick jag absolut inte till ett lägre pris än i Sverige. Så klart! Till David har vi hittat några plagg. Vi har gått på en låg prislapp då han ändå kommer att växa ur dem innan de går sönder. När vi får honom på torsdag kanske det blir till att göra en shoppingrunda på Namdaemun Market som har billiga barnkläder. Vi får se vad som skickas med honom av fosterfamiljen.

Vi säger till varandra att vi är otacksamma som får uppleva så mycket men ändå inte uppskatta det. Just nu är vi så fokuserade på att genomföra det vi kom till Seoul för att göra. Uppskattningen kommer nog senare när vi kommer hem och ser tillbaka på resan. Då tror vi att vi kommer att inse mer av vad vi varit med om. Just nu lider vi mest av "guldfisksyndromet".

Hit med David så vi kan åka hem och låta livet i Bubblan förvandlas till trevliga minnen.