Vilken resa!

Kl 23.25 torsdag den 27 november landade vi på Sundsvall Timrå Airport. Vi var hemma!

Kl 11.43 torsdag den 27 november lyfte vi från Koreansk mark. Resan var påbörjad.

Soluppgång över Seoul på väg till Incheon Airport

Vi var nog lite nervösa. Hur ska David orka sitta på ett flygplan i nästan 10 timmar? Ska vi ha en skrikande unge och irriterade medresenärer?

Är det Davids första barnvagn?

Inte då! David var som vanligt på strålande humör och charmade många av damerna på planet.

Den enda gången han var ledsen var när han vaknade efter en 3-timmarslur och återigen vaknade på en helt ny plats som både rörde sig och lät konstigt. Då var han otröstlig ett tag men efter lite mat så var han sig själv igen.

Cars på plattan var succé

Vi hade bokat extra benutrymme mellan Seoul och Helsingfors. Värt varenda krona! Vi hade gott om plats där David både kunde leka och sova. Hur bra som helst.

Relativt gott om utrymme

Efter att David haft ett puss- och kramkalas med damerna på Seoulplanet blev det ett kort stopp i Helsingfors och sedan vidare till Arlanda. Vi kunde helt plötsligt läsa skyltar och göra oss förstådda när vi ville något. Vi behövde inte peka och veva med armarna för att förklara oss, vi kunde använda talet. Det kändes otroligt skönt.

Vi landade på svensk mark kl 16.02. Väl på Arlanda visste vi att det gick ett flyg kl 17.45 till Sundsvall. Vi hade inte vågat boka det om vi skulle vara försenade men såg nu att vi med råge skulle hinna med det. Tog kontakt med SAS och frågade om vi kunde boka om. Det gick utmärkt om vi gav dem ytterligare 1500 kr. Glöm det! Jenny tyckte nog att det kanske ändå var värt det. Absolut inte, svarade jag.

Alltså, allvarligt! Hur tänkte jag nu. Fem timmar på Sky City Arlanda blev resultatet av mitt beslut. Dessutom var vi hungriga så det blev både middag och fika. Efter nästan ett dygn på resande fot med en 1,5-åring så snålar vi in ca 1200 kr (avdrag för middag och fika). Med tanke på vad hela adoptionen kostat så gör en tusenlapp varken till eller från. Snacka om feltänk!

David fick i alla fall sova ostört i tre timmar vilket han behövde. Det gjorde att han orkade vara vaken hela vägen till Sundsvall och fick träffa farmor och farfar för första gången. De mötte oss med fina blommor och kramkalaset var ett faktum. Vi var helt slut och kunde pusta ut för första gången på väldigt länge. Oavsett vad som händer nu är det ganska lätt att lösa med hjälp av familj och vänner. Vilken känsla!

När vi kommer hem till vårt hus möts vi redan på parkeringen av marschaller, ballonger, serpentiner och vimplar med texten "Grattis!!"

Detta var vad som mötte oss på parkeringen

Inne i huset väntar mer flaggor, ballonger, vimplar med texten "Välkommen David".

Vardagsrummet

Hela vardagsrumsbordet är fullt av presenter från våra fantastiska vänner. Vi blir alldeles stumma. Vi hade verkligen inte räknat med detta.


Presenter från vänner samt en blöjtårta

Nu blir det åka av till vintern

Vi går runt och känner en sån enorm tacksamhet för våra familjer och vänner. Ord räcker inte för att förklara vår uppskattning. Det enda vi kan säga är TACK från djupet av våra hjärtan.

David somnar vid tvåtiden och vi somnar en timme senare efter en efterlängtad dusch och helt omtumlade.


Vi har fått många blombud från olika olika håll och kanter. Vi är återigen så oerhört tacksamma för den kärlek som visas den nya familjen. Det är liksom inte greppbart.

Vilken resa! Snacka om höga berg och djupa dalar. Det har absolut inte varit en semesterresa.

Resan sammanfattas bäst med orden:

FANTASTISKT, OTROLIGT, OFATTBART men framförallt OVERKLIGT