måndag 24 november 2014

Nytt boende

Senaste natten var den bästa. David somnade 19.30 och sov lugnt hela natten. Det går nästan för lätt. Vi tänkte att vi skulle krångla till det och byta miljö.

Dagen har ägnats åt att byta boende. Varför gjorde vi det undrar vi nu. Förklaringen är att vi visste inte hur länge vi skulle vara i Seoul. Minst fyra veckor var den information vi hade. Därför bokade vi lägenheten i just fyra veckor. Vi tänkte att det kan nog vara bra att bo nära SWS i samband med överlämnandet. Nu fick vi honom redan i torsdags. Det är vi jätteglada för men det var inget vi räknade med.

Nya lägenheten ligger precis bredvid SWS och enligt beskrivningen uppfattade vi det som att det var två rum. Ett sällskapsrum och ett sovrum samt att lägenheten skulle vara betydligt större. Toppen att kunna stänga till när David ska sova och han har mer att springa på när han är vaken. Därför tyckte vi det var en bra idé att flytta trots att vi hade möjligheten att förlänga det första boendet.

Vi hade hittat rutinerna i första lägenheten. Alla prylar hade sin plats, väskorna undanstoppade, området kände vi till väl osv. Vi hade liksom boat in oss bra.

Nya lägenheten är om möjligt ännu mindre än den första. Bara ett rum och duscha får man göra nästan sittandes i handfatet. Det vore fel att kalla sängarna för sängar. Det är snarare upphöjda spånskivor med en tygbit på. En superfräsch nybyggd lägenhet bytte vi mot en äldre och något mindre fräsch lägenhet. Kommer nog att nomineras som årets feltänk. Då vi ska vara här i bara 2,5 dygn kommer vi inte att packa upp utan nu lever vi i kappsäck till på torsdag då vi sätter näsorna i riktning mot kära Sverige.

Det finns dock fördelar med att bo i Gangnam. Bara att ha bott i Gangnam är en merit. Sen har vi en bra matvaruaffär på gångavstånd. Det bästa är nog ändå att det finns två fina utomhusparker inte långt bort där vi kan spendera dagarna och David får springa av sig överskottsenergin. En 1,5-åring på ca 20 kvm tillsammans med all packning kräver att vi kan vara ute på dagarna. Både David och vi mår bra av det.

Idag vann domen laga kraft här i Seoul. Det innebär att vi nu är Davids föräldrar även i juridisk mening. Otroligt skönt! Dock bara enligt Sydkoreansk lag. Vi måste fortfarande upp i svensk tingsrätt för att fastställa föräldraskapet i Sverige. Vi kan alltså i teorin åka hem nu. I praktiken går inte det då det underlättar om vi har ett plan att åka med. Det går ett i morgon men det vågade vi inte boka om till då det kunde bli en fördröjning av processen. På torsdag går första planet. Det tänker vi inte missa!

Vi har lyckats hålla David ganska smärtfri fram till idag förutom en liten och ganska okomplicerad väskincident igår kväll. Idag har turen vänt. I första lägenheten lyckades han ramla ner från sängen. Han har klättrat upp och ner hela dagarna men blev lite kaxig mot slutet. För kaxig visade det sig. Som tur var tog den mjuka soffan smällen och han var snabbt tillbaka. I nya lägenheten lyckades jag klämma fyra av Davids vänsterfingrar i toalettdörren. Det gjorde nog betydligt ondare. Det blev inte så hårt men det gjorde säkert ont. Jag har en del att lära om att små barn är överallt hela tiden. En fördel med att bli förälder efter alla vänner är att man har då sett och hört det mesta som barn varit med om. Inga skador innebär "bara" smärta. Går snabbt över med en massa kramar och pussar samt ett par Pororokex.

Kvällen har ägnats åt att Skypa med farmor och farfar samt moster Stina och kusinerna Freja och Viggo. David gillar musik. När moster och kusinerna sjöng för honom dansade han och efter varje sång klappade han händerna i förtjusning.

Det är en fantastisk liten kille den där David!

David är fortfarande otroligt snäll. Nästan aldrig gnällig. Helt otroligt med tanke på vad han varit med om de senaste dagarna. Vi var förberedda på det motsatta. Han skrattar och busar hela tiden. Inte ens idag med alla väskor, för varmt klädd och inkilad i en taxi i 40 minuter gnällde han.

Lite, men en blå leksaksbuss fixade biffen.

2 kommentarer:

  1. Å vad härligt att ni snart får komma hem. Jag förstår att ni längtar!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, det har varit fyra långa veckor. Ups and downs. Framförallt väldigt förvirrade veckor. Det har definitivt inte varit en semesterresa. Vi har nog aldrig längtat hem till Sverige så mycket som nu. Tur att det finns Skype och Viber. Det känns alltid bättre efter att fått en uppdatering på vad som händer där hemma.

      Radera